top of page

Att rida kanske ser väldigt enkelt ut. Det är ju en välkänd fördom att ridning bara är jobbigt för hästen, att ryttaren liksom bara sitter där. Men det vet nog alla som har provat att det inte riktigt stämmer.

Ridning är att likna lite vid pardans. En dans där din partner väger ett halvt ton, pratar ett annat språk och din uppgift är att motivera din partner enbart med hjälp av dina magmuskler och möjligen insida lår, samtidigt som du ska hålla alla övriga kroppsdelar stilla och snygga medan allting rör sig i alla riktningar. Dessutom kräver det ett visst mått av dödsförakt att sätta sig på detta halva ton av koncentrerad flyktinstinkt som helt utan förvarning kan bli rädd för ett grässtrå som lutar åt fel håll och med det sticka iväg i en helt annan riktning.

Ridsporten innefattar massvis av olika grenar. Vi tänkte nu köra en övergripande genomgång av några av de vanligaste. Ett par av dem kommer vi att utveckla vidare senare i kursen för den som är extra intresserad.

Dressyr

Dressyr är kanske den gren som verkar enklast. Vanligtvis rider man dressyr på en ridbana, inom någon typ av inhägnat område. För den utomstående kan dressyren framstå som att man bara åker häst runt runt i cirklar, ovaler eller fyrkanter. Men det ingår ganska mycket precision i det hela. Grunden i all ridning är att ha en häst som är redo för uppgiften. Dressyren (att dressera hästen) är den grundläggande lydnaden och styrketräningen som används som bas i de flesta grenar, även om den utförs lite olika. För att få till detta krävs att hästen går i en lämplig form, och den formen måste man som ryttare se till att peta in hästen i. Att rida dressyr är lite som att försöka stänga in en arg katt i en för liten transportbur, det är alltid någon jäkla kroppsdel som sticker ut någonstans så fort man slappnar av lite och tror att man är på rätt väg. Förutom att katten då väger ett halvt ton men saknar klor. När man har lydnaden hyfsat i schack kan man göra en massa olika tricks i dressyr som vi ska berätta mer om senare.

Dressyr kan man rida var som helst, ute, inne, på bana eller i skogen. Det är vad det verkar vara – lydnad. När man tävlar i dressyr rider man olika moment och bedöms på en skala från 1-10, även det förklarar vi mer om i dressyrfördjupningen.

Hoppning

Hoppning är antagligen den gren som flest känner till. Det är den som går på SVT på söndagarna ibland, ni vet när stora bruna djur hoppar över pinnar i olika färg. Den typen av hoppning kallas för banhoppning,  den sker på en ridbana (inhägnat område). Hindren på banhoppning kan bestå av olika saker, bommar, plank, grindar eller murar. Alla har de gemensamt att om hästen slår i dem så ramlar de ner, vilket kallas att hästen river. Om en häst på tävling river ett hinder så får ekipaget fyra poäng. Poäng i hoppning är dåligt. Inom hoppningen kallas det därför att man får fyra fel. Ett annat sätt att få felpoäng är om hästen stannar framför hindret eller springer bredvid (ni anar inte hur svårstyrt det kan vara ibland). Det kallas att hästen vägrar, och ger också fyra fel. Om hästen vägrar två gånger blir den utesluten och får inte hoppa vidare. Man får också felpoäng om man tar för lång tid på sig, en hoppbana har generellt sett en maxtid som måste hållas.

Banhoppning är en sorts hoppning, en annan sort är terränghoppning. Den sker, som kanske framgår, ute i terrängen. Den stora skillnaden på själva hindren är att de inte går att riva, utan är så kallade fasta hinder. De ryttare som rider terränghoppningar är de som har absolut minst självbevarelsedrift.

Fälttävlan

Fälttävlan är en tävlingsgren där man rider tre olika grenar i ett. Man startar både dressyr, terränghoppning och banhoppning, sen räknas resultatet ihop till en slutpoäng. Fälttävlan är dock mest “känt” som en terränghoppningstävling för utomstående, eftersom det finns ytterst få terränghoppningar som inte är fälttävlan.

Distansritt

Distansritt heter “endurance” på engelska, vilket ordagrant översätts som “uthållighet”. För det är så enkelt det är, distansritt går ut på att vara uthållig under långa distanser. Det vill säga rida skitlångt utan att storkna. En distanstävling är vanligtvis 20-30 km i den lättaste klassen (“prova på”), sen är det 40-50 km (“Clear Round”) och de riktiga tävlingsklasserna börjar på 50 km och går upp till 160 km. Vanligtvis rider man 50, 80, 120 eller 160 km. De längsta ritterna delar man upp på två dagar.

Man rider inte hela vägen i ett sträck, utan vanligtvis rider man 2-3 mil och sen är det paus och veterinärbesiktning. I besiktningen ska hästen ha under ett visst antal slag per minut i puls, den ska kunna springa utan att halta och den får inte vara uttorkad. Lyckligtvis är det ingen som besiktigar ryttaren. Det är även besiktning före start och efter målgång. I tävlingsklasserna är det den häst som går i mål först och har godkänd puls inom 20 minuter som vinner.

I Sverige är distansritt en ganska liten gren, men sett till hela världen är den näst störst, efter hoppningen.

Working Equitation

Working Equitation är en relativt ny gren i Sverige, och kan liknas lite vid en typ av portugisisk bruksdressyr. Grundmomentet i WE är en hinderbana, men inte med hopphinder, utan med dressyrhinder. Till exempel olika typer av slalom, gå igenom en grind, rida runt tunnor, gå över en träbro eller med hjälp av lans fånga en ring på ryggen av en trätjur.

En tävling i WE är upplagd lite som fälttävlan, att man startar tre gånger i olika moment. Först rider man ett vanligt dressyrprogram på platta marken. Sen rider man dressyrprogram med WE-hinder, som bedöms på en skala från 1-10 precis som vanlig dressyr. Sista starten kallas speed, då rider man banan med WE-hinder igen, men på tid. Det är vansinnigt roligt

Western

Westernridning är det som för utomstående bäst kan beskrivas som cowboyridning, även om det innehåller bra mycket mer aspekter än bara kossor. Westernridningen har sina egna typer av dressyr och tävlingar som vi kan lite för dåligt för att gå in djupare på.

Det finns massor av andra grenar och ridsätt som inte är grenar och idéer.. Det här är bara några, de vanligaste, som man oftast hör talas om. 

Hoppas ni lärt ert något nytt!

Har ni några frågor så är det bara att hojta till. // Keff

bottom of page