MASSIVE
KNIGHTS
En gångart är en ordning för hästen att sätta fötterna i. Om man ska dra en grov och klumpig jämförelse så kan man säga att vi människor har två naturliga gångarter; gå och springa. De vanligaste gångarterna som finns hos alla hästar (alla fyrbenta djur egentligen) är skritt, trav och galopp.
Skritt är den långsammaste gångarten. Ordet skritt är det norska ordet för steg, och på engelska heter skritten kort och gott walk. När hästen skrittar betyder det alltså att den går.
Skritt är en fyrtaktig gångart, hästen går med ett ben i taget och varje ben kör sitt eget race:
Skritt är den enklaste gångarten att rida i så det är där man börjar, i lugn och ro med ett ben i taget. Att rida i skritt känns lite som att gunga fram och tillbaka på hästryggen, och även aningen i sidled när hästen rör sina bakben.
Trav är en tvåtaktig gångart, där benen flyttas diagonalt (höger framben och vänster bakben flyttas samtidigt och vice versa). Trav är lite mer “spring” för hästen, det går snabbare än skritt och har mer stuns i rörelsen.
Trav är oftast den svåraste gångarten att lära sig, då det kan vara ganska studsigt och knepigt att hitta takten om man inte är van. Som ryttare kan man förenkla ridningen i trav genom att “rida lätt”, vilket innebär att man reser sig och sätter sig i vartannat steg när hästen travar. På så sätt kommer man undan den värsta studsigheten, plus att hästen kan jobba friare med ryggen. Dock har man inte lika stor inverkan på hästen som när man sitter ner helt.
Trav är inte den snabbaste gångarten, trots alla travtävlingar vi kan se på TV. Egentligen är travtävling för hästar lite som gångtävlingar är för människor (ni vet de där som tävlar 50 km gång på OS och sådär), att man ska ta sig framåt så fort man kan i något som inte ens är ens snabbaste gångart. Men med åren har travtävling blivit så stort att travhästarna är avlade på att trava såpass att de föredrar trav framför det snabbare valet galopp.
Att galoppera är mjukare än trav, och när man väl har bemästrat traven är oftast inte galoppen något större problem balansmässigt, även om det kan vara lite knepigt att få till om man är ovan. I galopp har hästen naturligt störst möjligheter att springa jättefort och att få studs i benen för att hoppa högt.
Galopp är tretaktigt, två av benen flyttas diagonalt samtidigt, medan de andra två frilansar i egen takt. Vilka två som ska flyttas samtidigt avgörs av hurvida hästen går i höger eller vänster galopp.
Skillnaden på dessa är enklast att se genom att kolla vilket ben som är längst fram. Om höger framben är längst fram så är det höger galopp hästen går i. I höger galopp är det enklare för hästen att svänga åt höger. Om man svänger åt vänster i höger galopp så kallas det att man rider i förvänd galopp. Hästar kan också byta galopp, det ser lite ut som ett hoppsasteg mitt i och plötsligt är det andra frambenet först istället.
Att göra halt är egentligen ingen gångart, utan det betyder helt enkelt att hästen stannar och står still. Det är ett uttryck lånat direkt från när ridning enbart var en militärsport.
Det är viktigt att skilja “att göra halt” (att stanna hästen) från “att vara halt” (vilket innebär att hästen har ont i en fot).
Det finns lite andra gångarter också, till exempel tölt och pass (vanligast hos islandshästar) eller fyrsprång (en sorts vansinnesgalopp), men har man koll på skritt, trav och galopp så klarar man sig ypperligt bra hos större delen av hästfolkspopulationen.
Fler gångarter kan du läsa om på dressyren som finns här på hemsidan.